En kväll med Mad Men.. Det får mig alltid att vilja dricka sprit, skaffa en till garderob med bara klänningar – och slå hälften av karaktärerna på käften.
Eftersom seriens handling kretsar kring en reklambyrå i NY på 60-talet (här för er som är oinvigda) skulle lyckan kunna vara fullständig. Dessutom är det hela en prisvinnare: snyggt producerat och välspelat alltså.
Jag som är svag för i princip all 50-/60-tals estetik faller så klart pladask för i stort sett varje outfit som dyker upp i rutan. ”Ååå..”, ”Titta den!” ”Precis en sådan där…”.
Men lika ofta är det ilskna morrningar som kommer ur min strupe. Serien är inte direkt en orgie i lycka, harmoni och jämnställdhet. Sexism är bara förnamnet. De flesta karaktärerna tycker jag direkt illa om, ändå vill jag absolut titta.
Antar att det hela förutom att fylla mig med lycka över alla fantastiskt snygga kläder och miljöer, också ger mig tillfredsställelse över att leva och verka 2010. Känns utomordentligt skönt att kunna driva byrå, ha delat ansvar för hem och småbarn - och slippa vara undergivet rar. Det sistnämnda ligger inte direkt för mig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar