Musikterror

Efter att ha väntat fem minuter i telefonkön till en budfirma vill jag bara skrika. Varför är det så många företag som fortfarande bjuder på skvalradio medan kunden väntar? 

Jag är förbluffad över att det finns företag som tror att de genom att "bjuda på" skrällande musik tillför ett mervärde till kunden.  När det dessutom är svajig mottagning blir hela företeelsen löjlig. Och plågsam.

Tiden i en telefonkö kan användas på många olika sätt. En vild gissning är att det inte är helt ovanligt att den som väntar gör som jag och mina kollegor, det vill säga ägnar sig åt något annat än att aktivt sitta still och vänta. Arbeta, prata med en annan person, läsa eller skriva något, och så vidare.... Att göra detta med högljudd musik i örat är betydligt svårare. (Och att använda högtalarfunktion för att få händerna fria är stört omöjligt eftersom oljudet sprider sig över hela omgivningen).

 Vill jag som kund lyssna på musik under tiden jag väntar på svar i ett företags telefonkö så kan jag göra det - genom att själv välja det jag gillar och spela det där jag befinner mig.

I mitt tycke är musiken i telefonkön en dinosaurie, en rest från en tid när vi var fjättrade vid en stationär telefon. Säkert överdriver jag när jag tänker mig att det var välkommet och fräscht under en tid när samtalen ringdes från en telefonmöbel i hallen. Men oavsett, modernt känns det inte.

Hur mycket är du villig att betala varje månad för att ditt barn ska få den bästa behandling som finns när det blir sjukt, istället för endast det näst bästa?
Ditt barn är svårt sjukt. Vill du ge det behandling med möjlighet att barnet blir fullt friskt om risken att barnet dör är 40 på 1000?

Jag sitter och morrar vid datorn.
Varför läser jag sådana här frågor?

Jo, jag deltar i något som kallas DN-panelen. Det är Dagens Nyheter som lånar ut sitt varumärke för att olika företag ska kunna skaffa sig information om något slags tvärsnitt av läsarna.
 Så här skriver DN själva på sin webbplats:

"DN.se-panelen är en panel där du kan uttrycka dina åsikter om reklam och produkter. /.../
Du kan t.ex. få berätta om din favorittidning, svara vad som är bra eller dåligt med en hemsida eller bara fritt associera vad ett varumärke ger dig för känsla. /.../ Undersökningen behöver inte komma från DN.se-panelen utan kan komma från något oberoende företag. /.../ Som medlem DN.se-panelen påverkar du direkt reklam- och produktutvecklingen."


Varför deltar jag? Jag är nyfiken, jag tycker om att se hur olika undersökningar utformas och vilken typ av frågor som ställs. Därför deltar jag då och då i olika undersökningar. Jag fann det märkligt att DN lånar ut sitt varumärke till konsumentundersökningar, på uppdrag av olika företag. Det gjorde mig nyfiken på att se viken typ av undersökningar man går ut med.

Det är lite luddigt beskrivet på DN:s webbplats med det verkar inte vara så att DN på något annat sätt än ekonomiskt drar nytta av enkätsvaren. Det verkar alltså inte ge något som helst värde rent redaktionellt. Man skriver dock under fliken "info/kontakt":


"DN.se-panelen startades 2010 och ägs av Bink som är Bonnierkoncernens nya sälj- och teknikbolag inom webbmedia. Panelen är uppbyggd i samarbete med marknadsundersökningsföretaget Nepa, som också ansvarar för driften av panelen. Syftet med DN.se-panelen är att ta reda på vad svenska befolkningen tycker i olika frågor."

Hittills har det varit ganska ordinära undersökningar om olika typer av produkter. Den här gången är det en undersökning som beskrivs handla om "barns hälsa".
Det lät ju intressant. Jag har deltagit i en sådan undersökning från något universitet och det väckte intressanta frågor kring mat, sömn och rörelse.
I det här fallet börjar det lite annorlunda.

Jag får två hälsotillstånd beskrivna för mig:
"Det rosa hälsotillståndet" som bland annat innebär att mitt yngsta barn inte har problem med smärta, oro eller dagliga aktiviteter.
Eller "det orangea tillståndet" där barnet har problem med att tvätta sig, klä sig, hoppa, springa, leka och har "måttliga" smärtor och oro.
Det känns lite lekstuga men också en smula obehagligt. Jag fortsätter.

"Anta att risken för ditt (yngsta) barn att drabbas av en svår skada under det kommande året är 1 på 100 (1 %).
Anta vidare att du har möjlighet att teckna en försäkring som täcker en tilläggsbehandling som gör att ditt barn tillfrisknar fortare om det drabbas av skadan."

Så får jag som förälder kryssa i hur mycket jag tycker att denna försäkring skulle vara värd. Jag uppmanas vara realistisk och att hänsyn till mitt hushålls månadsinkomster (som jag självfallet fått ange tidigare).

Första alternativet är 8000 kr per månad, följt av 100 kr per månad.
Redan här blir jag rejält irriterad.

Sedan drar man till med 1000 kr per månad och 60 000 kr och så där fortsätter det, summor som 10- och 150 000 kr varvas med 500 kr och 50 kr.
Efter några sådana vändor sammanställs det högsta respektive lägsta belopp jag skulle/inte skulle betala. Och så förväntas jag ange en summa däremellan.
Nu är jag förbannad på riktigt.
Jag uppmanas svara på om jag är helt säker eller ganska säker på att denna fantastiska försäkring är värd så mycket.
Inte alls säker finns inte med som alternativ.

När man nu har fastställt hur mycket jag vill betala så får jag istället anta att mitt yngsta barn har drabbats av en allvarlig skada. Utan behandling kommer mitt barn att "hamna i medvetslöshet som inom kort leder till döden." Sedan ska jag anta att det finns två olika möjliga behandlingar där den ena beskrivs som säker men mindre bra och den andra osäker men bättre.

Allt känns otroligt oseriöst. Jag avbryter.

Jag skriver ett mejl till DN och ifrågasätter om det överhuvudtaget läser igenom vilka undersökningar de lånar ut sitt namn och varumärke till.

Så börjar jag ilsket skriva på det här blogginlägget och bestämmer mig för att jag vill se exakt hur detta fortsätter, och börjar om med undersökningen.

Gång på gång får jag svara på om jag för att undvika att mitt barn är i "det orangea tillståndet" ett år är villig att ta större risker, det vill säga att öka risken att mitt barn dör. Nya siffror, samma frågeställning.

Detta följs av en introduktion av det bruna tillståndet då mitt barn mår rejält dåligt och har allt från hudåkommor till svårt att förstå känslor och tankar. Vill ja då ta behandling x så gör att barnet får leva i 80 år till men i det bruna tillståndet, eller behandling Y där barnet kommer må bra men bara förväntas leva i 48 år.

Här avbryter jag igen.
Jag står helt enkelt inte ut med dravlet.

En otroligt seriös undersökning med dåligt formulerade manipulativa frågeställningar, dåliga svarsalternativ och konstiga tolkningar av svar.
Dessutom spelar hela undersökningen på föräldrars rädslor inför det faktum att ens barn kan bli allvarligt skadat/sjukt. Jag tror på intet sätt att undersökningen fyller sitt syfte för uppdragsgivaren.

"De svar som föräldrar ger här kan inte vara särskilt tillförlitliga för det försäkringsbolag som jag förstår är uppdragsgivaren ifråga."

"Jag ställer mig också frågade till om någon representant från DN, som lånar ut sitt namn till detta, läser igenom undersökningsmaterialet innan ni sprider det. Jag är mycket förvånad att ni låter sådant här passera genom er." skrev jag till DN.

Det ska bli intressant att se om jag får något svar.