Att vara förälder är att förväntas inte bara vara förståndig, full av tålamod och med ett vårdat språk, du bör också kunna allt och ha svar på alla möjliga och omöjliga frågor.
Det är en sak att lära sig hantera en bebis, behoven är ganska basala. Men sedan. .
I ett huj ska du automatiskt kunna hantera allt möjligt, från bästa sättet att bli av med löss till hur man tar hand om en stukad fot på bästa sätt.
Du bombarderas av frågor:
Vad är det där för bilmärke? Hur varmt kan det bli på jorden? Vem uppfann internet och hur? Och den alltid lika närvarande: Vaaarfööör?
Jag tackar min lyckliga stjärna för att jag har tillgång till internet. Med världens samlade kunskap bokstavligen i min hand går detta som en dans.
Google, google i mobilen min, säg mig hur varmt det på jorden kan bli? 57.8 grader celsius.
Google, google i mobilen min, säg mig hur varmt det på jorden kan bli? 57.8 grader celsius.
Svaret genererar förstås nya frågor, och sökandet fortsätter.
Vårdguiden ger mig svar om stukade fötter, twitter om bästa sättet att grilla en gris, och i mitt FB-flöde kommer tips, råd och glada tillrop när 6-åringen beter sig som en tonåring.
I mobilen har jag appar som ger snabba råd om otäcka gräsfläckar, spel som får barnen att tycka det är kul att sitta still många timmar under bilsemestern osv, osv..
Egentligen är det bara det där med att vara förståndig som det inte finns tekniska hjälpmedel för. Tålamod och ett vårdat språk. Svårt nog dock.
Jag vill fortfarande vara uppe sent, hoppa i sängen och äta glass på måndagar. Jag svär som en borstbindare och får räkna baklänges från tio för att inte bli galen när treåringen vägrar klä på sig.
Men jag har lyckligtvis läst på internet att det är ok.
