Lucia - skådespel på lika villkor

Är luciatåget ett skådespel med roller att besätta? Ett lättsamt ljus i vintermörkret? Eller en tradition som ska följa ett visst givet mönster? I år har jag fått anledning att fundera över det här med könsuppdelningen i förskolors och skolors luciatåg.

Jag älskar luciafirandet som tradition i vintermörkret, men jag ser det som ett skådespel där barnen spelar olika roller. Och precis som på Dramaten och andra teatrar tänker jag att mans-/kvinnorrolller borde kunna spelas av barnen oavsett kön.

Jag vet att det tidigare och traditionellt "alltid" varit så att flickor varit lucia eller tärnor, och pojkar stjärngossar. Pepparkaksgubbar är ju ett ganska nytt påfund och verkar således inte vara så könsstereotypt. Tomtenissar vet jag inte alls hur könsuppdelat det traditionellt sett har varit men nog verkar det allmänt så att både flickor och pojkar får ikläda sig tomteklädsel och vara nissar.

Inför lucia 2013 har det varit en del debatt kring om de två sistnämnda rollerna alls har att göra i ett luciatåg.  Fotoförbudet som många kommuner infört har också diskuterats i media. Men om vem som spelar vilken roll har det varit tyst. Vissa år har jag läst om någon skola där en tonårspojke röstats fram som lucia, men i år har jag överhuvudtaget inte sett några skriverier kopplade till kön.
Därmed inte sagt att det inte diskuteras, men i den allmänna debatten saknar jag detta perspektiv.

Då jag inte är så mycket för att dela upp barn utifrån kön så är jag tveksam till att att skolor/förskolor bestämmer att flickor inte får ha strut på huvudet till sitt lusselinne eftersom de är flickor, att pojkar inte får ha glitter till sitt för att de är pojkar, osv. Ändå verkar det vara den gängse bilden på Sveriges skolor.

Jag anser inte att det är ok med sådana förbud om man ska följa skollag/läroplaner:

”Vuxnas sätt att bemöta flickor och pojkar liksom de krav och förväntningar som ställs på dem bidrar till att forma flickors och pojkars uppfattning om vad som är kvinnligt och manligt. Förskola ska motverka traditionella könsmönster och könsroller. Flickor och pojkar ska i förskolan ha samma möjligheter att pröva och utveckla förmågor och intressen utan begränsningar utifrån stereotypa könsroller.”

Läroplan för förskolan (Lpfö 98/10)

”Skolan ska aktivt och medvetet främja kvinnors och mäns lika rätt och möjligheter. Det sätt på vilket flickor och pojkar bemöts och bedöms i skolan, och de krav och förväntningar som ställs på dem, bidrar till att forma deras uppfattningar om vad som är kvinnligt och manligt. Skolan har ett ansvar för att motverka traditionella könsmönster."
Läroplan för grundskolan, förskoleklassen och fritidshemmet (Lgr 11)
dvs den läroplan för grundskola, förskoleklass och fritidshem som gäller från och med ht-2011. 

Traditionella könsmönster och könsroller ska alltså motverkas. Det kan man ju tycka vad man vill om. Jag tycker att det är utmärkt.
Kopplat till luciafirandet (en del i skolans/föskolans verksamhet) tycker jag vidare att det är klart som korvspad att barnen ska få klä ut sig till vilken lusseroll de vill, oavsett kön.

Alla hjärtans dag vs i mitt hjärta varje dag

Ok, vi är överens om att Alla hjärtans dag är ett jippo. 

Men ändå, det fick mig att tänka på vilka som är de viktiga personerna i mitt liv. 

Medan jag borstade tänderna funderade jag över vad du betyder för mig.

Tiden räckte inte till, inte orden heller. Så jag tänkte att jag behöver en liknelse.

Här kommer den: Du är som en urtjusig kudde…

Jag kan luta mitt trötta huvud mot dig. Faller jag så tar du emot mig - och ser till att jag studsar upp igen. 

Man kan busa med dig, och många är de gångerna jag har kramat dig för att du får mig att skratta så att magen värker.

Dessutom är du urtjusig och en prydnad för varje rum!

Jag är så tacksam över att ha dig i mitt liv, och så stolt över att få vara 

din vän.

Öppet brev till bredbent man

Jag blir så förundrad, och inte bara av att du tar dig rätten till ovälkommen kroppskontakt. Jag förundras över att du tydligen får ut något av att under dryga tjugominuters bussfärd trycka dig mot en kvinnas arm och lår. Något måste det ju ge dig eftersom du så envist fortsatte.

När jag bad dig att ge mig lite mer plats så muttrade du och lättade tillfälligt på trycket. Men strax var du tillbaka lika bredbent med ditt lår tätt intill mitt, och din arm och axel tryckte in mig mot bussens fönster.

Det kan vara trångt på en buss, och är man kraftigt byggd kan det bli ont om utrymme. Så var nu inte fallet. Du ville bara hellre använda enbart halva ditt säte och halva mitt. Att du dessutom så uppenbart hela tiden tryckte dig mot mig, hade svårt att sitta still och till att börja med satt och blundade gjorde inte direkt situationen mer trivsam för mig. 

När jag något mer högljudd återigen bad dig att ge mig mer utrymme, eller välja att stå, svarade du att det är trångt på en buss och att om man inte kan stå ut med det ska man inte åka buss.

Jag ska erkänna att jag nästan blev mållös, men bara nästan. För en morgontrött småbarnsmamma med dagstidning vill vara ifred. Och som bussresenär vill jag gärna ha mitt säte för mig själv.
Jag vill för övrigt även, oavsett tid och plats, gärna välja om någon ska gnugga sig emot mig eller ej. 

Jag vet inte om du förstod innebörden av mitt ilskna svar. Det som gick ut på att om man inte kan respektera andras kroppar bör man stanna i sin lya. Jag vet bara att du motvilligt släppte ut mig i gången. Och att ingen av dem som stod där försökte sätta sig bredvid dig. Jag hoppas att det kanske blev en signal till dig om att ditt beteende inte är ok. 

Visst, jag önskar att någon av de andra passagerarna sagt något. Att de inte tittat ner i sina tidningar, på sina mobiler och åt andra hållet. Men ingen tog i alla fall platsen bredvid din. 

Jag hoppas att den för alltid blir ledig.