”Är det något jag kan är det att tala med byråkrater på byråkraters vis. Numera kan jag tala om vad som helst i en halvtimme, timme - på byråkratspråk”, säger vännen A.
”På jobbmöten får jag tunghäfta och bli alldeles tyst, trots att jag är väl insatt i ämnet och har formuleringarna klara”, säger vännen E samma dag.
Både A och E är smarta, välformulerade och välutbildade.
Det får mig att fundera över vad det är som gör att en person vågar tala för sig och göra det med säkerhet.Trots att frågan inte är speciellt komplicerad är det först ett dygn senare som det klickar till. Vännen A sätter mig på spåret: beröm, freedback, uppmuntring och beröm.
”På jobbmöten får jag tunghäfta och bli alldeles tyst, trots att jag är väl insatt i ämnet och har formuleringarna klara”, säger vännen E samma dag.
Både A och E är smarta, välformulerade och välutbildade.
Det får mig att fundera över vad det är som gör att en person vågar tala för sig och göra det med säkerhet.Trots att frågan inte är speciellt komplicerad är det först ett dygn senare som det klickar till. Vännen A sätter mig på spåret: beröm, freedback, uppmuntring och beröm.
Vännen A har gått chefsprogram, fått analysera vad hon är bra på, identifiera styrkor och blivit berömd.
Vännen E jobbar i en bransch där det av tradition är stel hierarki, stenhård konkurens och svårt att ta sig framåt, uppåt, vidare. Alltså blir man njugga mot varandra. Strider kollegorna emellan med elaka kommentarer och dolkstötar i ryggen så snart tillfälle ges.
Eftersom jag i samma veva läst eminenta artiklar i Almegatidningen om vikten av att som tjänsteföretag vårda sina resurser, de anställda, blir jag så trött.
Egentligen är det ju självklart att alla behöver få synas för den de är, även på jobbet. Att få ta plats, bli lyssnad på och uppmuntrad.
I längden är det dessutom en lönsamhetsfråga. I ett hårt och ovänligt företagsklimat växer inga nya, kreativa idéer.
Till vänner E därför:
Ledningen ska skapa klimatet, visst, men det är också upp till var och en att uppmärksamma sina kollegor för det de gör. Alla vinner på en tillåtande, öppen, vänlig och glad attityd. Dina kollegor har mycket kvar att lära på det området, men låt dem inte kväsa dina idéer!
Ps.
Vännen E jobbar i en bransch där det av tradition är stel hierarki, stenhård konkurens och svårt att ta sig framåt, uppåt, vidare. Alltså blir man njugga mot varandra. Strider kollegorna emellan med elaka kommentarer och dolkstötar i ryggen så snart tillfälle ges.
Eftersom jag i samma veva läst eminenta artiklar i Almegatidningen om vikten av att som tjänsteföretag vårda sina resurser, de anställda, blir jag så trött.
Egentligen är det ju självklart att alla behöver få synas för den de är, även på jobbet. Att få ta plats, bli lyssnad på och uppmuntrad.
I längden är det dessutom en lönsamhetsfråga. I ett hårt och ovänligt företagsklimat växer inga nya, kreativa idéer.
Till vänner E därför:
Ledningen ska skapa klimatet, visst, men det är också upp till var och en att uppmärksamma sina kollegor för det de gör. Alla vinner på en tillåtande, öppen, vänlig och glad attityd. Dina kollegor har mycket kvar att lära på det området, men låt dem inte kväsa dina idéer!
Ps.
Som chef möttes jag rätt ofta av åsikten att det där med att berömma kollegor är ”ledningens” jobb. Jag köper inte det resonemanget. Att uppmärksamma det kollegorna gör bra är en del av ditt jobb. Oavsett vilket jobb du har, oavsett din roll. Det gäller för övrigt även gentemot resten av din omgivning. Folk i gemen är alldeles för dåliga på det – sniket!
Så fick jag det sagt.
Så fick jag det sagt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar