Så här känner jag ofta.. 

Tankarna virvlar omkring som löv i en höststorm. Viktigt kom i håg och värdefullt vetande varvas med väldigt långsökta associationer. Huvudet fylls till bristningsgränsen av tankar och nya sinnesintryck ger upphov till ännu fler funderingar. Intressanta fakta blandas med fullständigt onödiga tankeprocesser. Det myllrar. Är liksom aldrig ro.

Det är inte det att jag inte kan fokusera. Det är bara det att min hjärna vill fokusera på tre fyra saker parallellt. Jag avundas dem som har förmågan att gå totalt upp i en sak. Som kan fokusera helt och fullt på ett ämne, en arbetsuppgift i taget. Jag äger inte den förmågan.

Länge skämdes jag över att jag hela tiden höll på och duttade med flera saker samtidigt: läsa en bok, titta på tv och konversera via sms. Jobba med ett projekt, hoppa emellan till ett annat och prata om ett tredje. Och så vidare.

Det tog mig många år att komma till ro med att jag fungerar så här. Och att det är ok.

Länge ursäktade jag mig för ”min myrstackshjärna”. Såg framför mig hur tankarna myllrade omkring som myror åt olika håll. Numera är vi sams, hjärnan och jag. Därför gillar jag den här bilden så mycket. Jag ser helt enkelt hellre tankarna som en färgglatt myller.

(Bilden satt länge på mitt kylskåp. Nu fann jag den igen på nätet. Hittar dessvärre ingen upphovsgivare, så jag får återkomma med det för att kunna ära dem som äras bör.)