”Är det flickor eller pojkar?”

Varje gång jag ska boka tid för att klippa barnen får jag samma fråga. 

”Det är två pojkar.” Borde jag svara. Men det gör jag inte. En av sönerna har nämligen långt hår. Och en gång för sisådär två år sedan så vägrade den inbokade frisören i vårt förortscentrum att klippa sonen. ”Jag klipper inte långt hår.”

Numera är det en av de andra salongerna i närheten som klipper barnen, men frågan är densamma: ”Vilken ålder på barnen och är det flickor eller pojkar?” Vareviga gång. 

Jag svarar numera syrligt: ”Det är två pojkar. Och om det du undrar är om de har långt eller kort hår så är en av dem korthårig och en långhårig.” Aldrig något annat svar än ett lamt: ”Jaha.” Och frågan fortsätter att ställas.

Jag är förundrad.

(Det faktum att man som utbildad frisör säger sig inte kunna klippa långt hår är ett kapitel för sig. Jag är förundrad över det också..)