När jag var liten var jag en blyg viol. En iakttagare. Visserligen rysligt nyfiken men ändå ofta vid sidan av. 

Så länge det inte handlade om att diskutera något engagerande ämne, eller stå på barrikaderna, då var all blyghet som bortblåst. (Men det är en helt annan historia.)

Jag trivdes bäst med en, eller högst ett par, vänner. En överblickar skara av välkända ansikten. Eller lugn tvåsamhet. Trots det utsatte jag mig ibland för stora grupper av nya människor, förstås. Kollo, olika läger och resor. Livet blir ju så tråkigt annars. 

Men det där med att umgås i stor grupp var egentligen aldrig varit min grej. Förut. Helt plötsligt har jag upptäckt att jag tycker det är kul. Jag gillar mingel! 

Det är otroligt spännande att få träffa nya människor, fråga hundra frågor och lära nytt.

Det senaste åren har jag därmed allt oftare utsatt mig för att umgås i grupp. Minglat mer, helt enkelt. Fler kalas, tillställningar, konferenser och så vidare Och som jag har haft glädje av det! Jag har träffat ett stort gäng sköna människor och lärt mig grymt mycket nya saker - både nyttigheter och oviktigt vetande.

Idag skulle jag inte vilja vara utan den delen av livet.

Fortfarande kan jag känna en viss avoghet inför ett event. Det krävs ännu idag en kraftansamling för att slänga försiktigheten över bord och bara kasta mig ut i en hav av människor. Efteråt är jag alltid glad.

Imorgon är det dags för ett nytt sådant tillfälle då det bär av till Sweden Social Web Camp, SSWC. Dryga 400 deltagare samlas på Tjärö i Blekinges skärgård för en så kallad unconference om den sociala webben. Många intressanta människor, mängder av givande programpunkter och diskussioner. Min nyfikenhet kommer att få fullt utlopp. Det är också lite av ett vuxenkollo, skärgårdsö, bastuflotte och får. Många tältar, själv ska jag bo i ett tiobäddsrum. Det gjorde jag inte ens på kollo som barn.

Det kommer att bli roligt. Jag vet det. Och jag ser fram emot det hela, men med skräckblandad förtjusning.